Det är skolavslutning. Sommar på väg in. Mycket energi som dränerar. Och jag har tappat lite fart.

Men vet du? Det känns inte fel. Jag laddar om.

Jag tar hand om barn. Tar hand om mig själv. Jag rör mig långsamt, lyssnar på kroppen, andas djupt. Det kommer komma mer från mig – men just nu är det paus. Inte för att jag inte vill, utan för att jag vet hur viktigt det är.

Jag gör det här för att ingen hjälpte mig när jag behövde det.

Ingen sa: “Du får stanna upp nu. Du får göra mindre. Du får lyssna.”

Så jag säger det till dig – om du behöver höra det:

Du får göra mindre. Du får vila. Du får ta hand om dig själv först.

Kanske blir juli en repris. Kanske blir det något nytt.

Men kroppen – den är med hela sommaren.

Och du också.

Med värme,

Jenny