Ibland kommer tvivlet.

Inte på känslan jag hade när jag startade Lily.
Inte på varför jag behövde göra det här.
Men på hur det ska gå till.

Jag har aldrig byggt en digital plattform för kvinnor mitt i livet förut. Jag har aldrig skapat ett medlemsrum, lett samtal i Zoom varje vecka, eller gjort det här… just på det här sättet.

Och då kommer tankarna:
👉 Vem tror jag att jag är?
👉 Kommer någon vilja vara med?
👉 Har jag något att ge?

Men så andas jag.
Rör på mig.
Och påminner mig själv om att:
Jag behövde det här rummet.
Jag saknade det här rummet.
Och jag vet att jag inte är ensam.

Det här handlar inte om att vara säker varje dag.
Det handlar om att fortsätta tro på riktningen, även när vägen är dimmig.

Jag tror fortfarande på Lily – med hela kroppen.
Jag tror på att kvinnor behöver nya sätt att samlas.
Jag tror på rörelse, på långsiktighet, på gemenskap.
Jag tror på pauser. På viljan att leva på ett annat sätt.

Och ibland tvivlar jag.
Men aldrig på att något nytt är på väg.

💛
Jenny

---

PS. Du får gärna svara på det här – hur känns det för dig just nu? Tvivel? Nyfikenhet?
Jag vill gärna veta. Det här rummet formas inte av mig – utan av oss.